Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
måndag 7 februari 2011
Hot om inläggning....
Jag var på sjukhuset idag och träffade min läkare. Hon tyckte vi hade kört konstgjord andning på mig tillräcklig länge nu och var allvarligt orolig för min hälsa. Så nu satt hon stopp helt enkelt. Hon gav mig två alternativ att välja mellan. Antingen börja en IV-kur v.7 när vi inte har barnvecka. Bela är ju fortfarande rätt handikappad som inte får lyfta men tillsammans så tar vi oss runt iaf tills jag piggnat till. Det här var alternativet som jag valde men eftersom jag först vägrade iv-kur nu med ursäkter om att jag inte har tid just nu så fick jag det andra alternativet presenterat för mig. Vägrade jag det första alternativet skulle hon personligen låsa in mig på infektionsklinikens slutna avdelning helt isolerad och tvinga mig att ligga där halva iv-kuren. Då helt plötsligt kändes valet inte så svårt. Så nu har jag då beslutat mig för att helt sjukskriva mig nästa vecka. Jag tänker inte engagera mig ett dugg i konflikten med skolan, socialtjänsten eller vårdnadstvisten. Jag lägger det helt åt sidan nästa vecka. Jag är för sjuk helt enkelt. Min tid och den lilla energi jag nu har kommer att gå till att bli frisk, återhämta mig och att ta hand om min man och son. Bela och jag är det bästa teamet nånsin och tillsammans så ska vi driva runt det här även om vi just nu kanske inte är så pigga och krya nån av oss. Men tillsammans är vi starka. Det var nånting som slog mig idag faktiskt när jag stod och lagade mat..... vi känner verkligen av varandra och byter av varandra när vi känner att den andra inte orkar mer. Ser han att jag nästan håller på att svimma så fixar han en kopp te och säger: "Sätt dig i soffan en stund så kommer jag med te till dig...." även fast han nu bara har en hand att fixa med. Å när jag ser att han har väldigt ont så hämtar jag värktabletterna och lite mineralvatten att skölja ner dem med. Å allt det som måste göras här hemma..... det gör den som just för tillfället har orken att göra det. Just nu gör jag väldigt mycket eftersom han har så ont och inte får använda armen. Ofta gör han väldigt mycket när jag har ont och hostar mycket. Så därför vet jag att Bela och jag klarar verkligen av vad som helst tillsammans. Vi tar hand om varandra och vår kärlek till varandra. Varje dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Måste det vara en läkare som säger åt dej,för att du ska ta dej tid att sköta om dej. Skönt att Bela och du hjälper varandra. Det är så ett äktenskap ska vara.
Kia, älskar dig mest av allt...så nu tar du å gör som du säger. Så som vi har sagt åt dig att du ska säga....puss på dig min älskling.
Skicka en kommentar