Hot om inläggning....

Jag var på sjukhuset idag och träffade min läkare. Hon tyckte vi hade kört konstgjord andning på mig tillräcklig länge nu och var allvarligt orolig för min hälsa. Så nu satt hon stopp helt enkelt. Hon gav mig två alternativ att välja mellan. Antingen börja en IV-kur v.7 när vi inte har barnvecka. Bela är ju fortfarande rätt handikappad som inte får lyfta men tillsammans så tar vi oss runt iaf tills jag piggnat till. Det här var alternativet som jag valde men eftersom jag först vägrade iv-kur nu med ursäkter om att jag inte har tid just nu så fick jag det andra alternativet presenterat för mig. Vägrade jag det första alternativet skulle hon personligen låsa in mig på infektionsklinikens slutna avdelning helt isolerad och tvinga mig att ligga där halva iv-kuren. Då helt plötsligt kändes valet inte så svårt. Så nu har jag då beslutat mig för att helt sjukskriva mig nästa vecka. Jag tänker inte engagera mig ett dugg i konflikten med skolan, socialtjänsten eller vårdnadstvisten. Jag lägger det helt åt sidan nästa vecka. Jag är för sjuk helt enkelt. Min tid och den lilla energi jag nu har kommer att gå till att bli frisk, återhämta mig och att ta hand om min man och son. Bela och jag är det bästa teamet nånsin och tillsammans så ska vi driva runt det här även om vi just nu kanske inte är så pigga och krya nån av oss. Men tillsammans är vi starka. Det var nånting som slog mig idag faktiskt när jag stod och lagade mat..... vi känner verkligen av varandra och byter av varandra när vi känner att den andra inte orkar mer. Ser han att jag nästan håller på att svimma så fixar han en kopp te och säger: "Sätt dig i soffan en stund så kommer jag med te till dig...." även fast han nu bara har en hand att fixa med. Å när jag ser att han har väldigt ont så hämtar jag värktabletterna och lite mineralvatten att skölja ner dem med. Å allt det som måste göras här hemma..... det gör den som just för tillfället har orken att göra det. Just nu gör jag väldigt mycket eftersom han har så ont och inte får använda armen. Ofta gör han väldigt mycket när jag har ont och hostar mycket. Så därför vet jag att Bela och jag klarar verkligen av vad som helst tillsammans. Vi tar hand om varandra och vår kärlek till varandra. Varje dag!