Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 10 juli 2014

Sjukhuset

Hallå alla läsare.
Får be om ursäkt för det ofrivilliga uppehållet här på bloggen. Jag har haft en kämpig period med lite otur. Det började väl egentligen med att jag föll lite olyckligt i trappan hemma. Luften tog slut när jag kommit upp så jag antar att jag tappade medvetandet. Vaknade iaf i slutet på trappen och hade en fruktansvärd huvudvärk samt ont i ryggen. Bela ringde först 1177 och rådfrågade. De tyckte att vi skulle ringa ambulans. Så efter lite tjat från min kära make så blev det ambulans till akuten. Väl där röntgades både rygg och huvud. Tack och lov inget större fel än en rejäl hjärnskakning med lite minnesförlust samt några rejäla smällar på bröstrygg och svanskota. Efter XX antal timmar på akuten så bestämde ortopeden att mina smärtstillande skulle höjas till dubbla dosen mot vad jag hade. Efter några dagar med den nya doseringen sa min mage upp sig. Jag började kräkas nåt ohyggligt. Jag åkte in till akuten igen och efter XX antal timmar där så bestämdes det att mina tabletter skulle bytas ut mot flytande. Det funkade kanon i några dagar. Sen kom kräkningarna tillbaka. Mina elektrolyter började påverkas. Jag fick dåliga kaliumvärden. Så det blev ytterligare en sväng till akuten där man provade ett preparat mot just illamående som heter primperan. Det fungerade iaf hjälpligt. Så i söndags var min första kräkfria dag. Men nu hade mina kaliumvärden sjunkit ännu mera så jag fick ligga X antal timmar med hjärtövervakning på akuten. Härligt. Så jaaa man kan väl säga att det har varit en väldigt jobbig period.
Men nu försöker jag se framåt igen.
Kärlek till er alla.
Ta hand om varandra.

Inga kommentarer: