Så här liten och smidig är en av mina inhalatorer. Då är ändå inte den här den minsta. Det här är den jag använder till att inhalera tobi. Tobi kräver en ganska kraftfull maskin så då är det den här som jag måste välja. Den går både att använda med batterier och sladd. Så jag kan sitta precis var jag vill och inhalera. Å den är helt tyst. Den slår sönder partiklarna i medicinen som är i flytande form med ultraljud och i munstycket kommer det ut en rök eller dimma som man andas in. När jag fick min diagnos -97 var min inhalator stor som en liten tv och lät precis som kompressorn ute garaget. Å batteridrift var inte ens att tänka på. De vägde säkert 10 kg då och vibrerade så man kunde inte ha den stå på ett trägolv utan att det lät som man använde slagborr. Fler bilder på de andra maskinerna kommer längre fram.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
lördag 28 augusti 2010
Inhalator
Så här liten och smidig är en av mina inhalatorer. Då är ändå inte den här den minsta. Det här är den jag använder till att inhalera tobi. Tobi kräver en ganska kraftfull maskin så då är det den här som jag måste välja. Den går både att använda med batterier och sladd. Så jag kan sitta precis var jag vill och inhalera. Å den är helt tyst. Den slår sönder partiklarna i medicinen som är i flytande form med ultraljud och i munstycket kommer det ut en rök eller dimma som man andas in. När jag fick min diagnos -97 var min inhalator stor som en liten tv och lät precis som kompressorn ute garaget. Å batteridrift var inte ens att tänka på. De vägde säkert 10 kg då och vibrerade så man kunde inte ha den stå på ett trägolv utan att det lät som man använde slagborr. Fler bilder på de andra maskinerna kommer längre fram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
En sådan aparat tobi har vi till en av våra boende. Han har track,vi får sätta på mask över munnen o näsan. Det går inte med munstycket, han tror att vi ska borsta tänderna på honom. Så han gapar så stort när han får munstycket i munnen och sluter ej läpparna. Liten och smidig aparat är det.
Skicka en kommentar