Tjohej igen. Nu va det jättejättelängesen jag bloggade sist.
Tappade väl lusten till att skriva när jag bara fick en massa skit för mina åsikter. I vanliga fall så kan jag bara låta kritiken rinna av mig som vatten från en gås. Men när man mår dåligt så börjar man ta åt sig personligen och då valde jag att låta bloggen vara tyst ett tag. En del människor är inte helt snälla och läser inte bloggen av nyfikenhet utan för att leta konflikter. Å jag har haft en sån tung period att jag inte orkat haft några konflikter alls runt mig. Så snälla ni..... va snälla mot mig.
Läget just nu:
Förkyld igen. Zoltán blev förkyld och smittade hela familjen. Jag blev sjuk i fredags och på natten mellan lördag och söndag så satt jag uppe i stort sett hela natten och hostade. Framåt morgonsidan hade jag hostat av 2 revben och hostade blod. Det gjorde ont att dra andetag och det började bli tungt att andas. Jag kopplade då på B-Pap som jag har hemma. Då kändes det lite lättare. Bela blev orolig och lite irriterad över min envishet när det kommer till att åka upp till sjukhuset. Så det blev till slut som Bela ville. Han bestämde att jag skulle till sjukhuste och få hjälp.
För en gångs skull så har jag BARA stora rosor till avd 50E och deras akuthjälp. På ca en timme så hade jag satt nål, börjat en antibiotika-kur, fått smärtstillande och träffat läkaren. Väldigt smidigt och snabbt. Så nu går jag på en antibiotika som heter Tienam. Den är lite bökig eftersom den har så kort hållbarhetstid när den är blandad. Förra gången jag hade den fick jag med mig pulver och dropp-påse hem och kunde då blanda medicinen själv. Då kunde jag få hela kuren med mig hem på en gång. MEN nu har reglerna ändrats och medicinen som oblandat pulver går inte längre på högkostnadsskyddet. Så jag måste åka in till akademiskas medicinutämning varannan dag för att hämta färdigblandade intermatebubblor. Dessa håller som sagt väldigt kort tid så i helgen ska jag få en annan sorts dropp-påse som jag aldrig förut har haft. Jag lovar att ta lite bilder på den och förklara hur den fungerar.
De revben som gått av är de som sitter under min port-a-cath. Så varje gång jag sätter dropp eller råkar komma åt nålen så gör det äckligt ont. Å det är inte ett dugg skönt att revbensbrottet sitter precis under porten. Detta gör att jag nästan är helt handikappad i höger sida. Jag kan inte lyfta med höger arm, jag kan knappt lyfta armen över huvudet, det känns som tortyr när jag måste koppla på droppet var 8:e timme och man måste vara där och peta på nålen. Tack och lov har jag automatlåda på Mercan så den kan jag ju köra iaf. MEN jag vet INTE hur jag ska kunna lyfta i/ur barnen i bilen när de blir friska nog att gå till fsk. *suckar* Hela denna veckan har de varit hemma från FSK för de hostar och har haft feber till och från. Den är förkylningen tog nog hårdast på Angelina som har det väldigt jobbigt med sin rethosta.
På gång:
I helgen lördag och söndag är det kattutställning i Allianshallen igen. Det är vår kattklubb SNRF som håller i den. Det ska bli jätteroligt att äntligen få komma ut lite och träffa lite folk. Eftersom jag själv inte kan bära så mycket så har jag fått be om hjälp. Hasse har lovat att ställa upp och hjälpa mig med sånt jag inte kan själv. Hade vi fått nån barnvakt så hade Bela kunnat följa med mig men nu får det funka så här. Jag ställer 3 katter den här gången. Min alldeles egenuppfödda Kung Triton, fina Zinnea och Morran som bor hos fodervärd. Så Morrans fodervärd ska följa med på utställningen åxå och förhoppningsvis blir hon så "biten" att hon vill fortsätta att ställa ut.
Så alla ni som inte har något att göra i helgen kan väl dyka upp i Allianshallen och titta på en massa fina kissar och kanske säga hej till mig.
Zoltán har precis fyllt fyra år och han har blivit så stor. Ojojoj va tiden springer iväg. Det känns som om det vore igår vi kom hem med den lille krabaten. Jag var så stolt över att jag klarat förlossningen utan att svimma eller nåt annat hemskt. Min fina pojke du behöver inte ha så bråttom att växa upp.
Kärlek och respekt till er alla!!!
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona